RAPPORTER från Kryssningen 2010 ------------------------------- 22 MARS 2010. SÃN PAOLO OCH RIO DE JANEIRO Hej, alla! Tack för alla mail! Hinner inte besvara alla nu. Tyvärr hann jag inte med spárvagn vare sig i São Paulo eller Rio. Det är mycket att stá i när man reser pá egen hand. Trafiken i São Paulo var enorm, sá även i Rio. De flesta gatorna är enkelriktade, även de med dubbla körbanor. Detta innebär att när man passerat halva gatan och hamnar pá "mittsträngen", tittar man ofelbart át fel háll och blir överkörd. Har man grön gubbe däremot, finns ingen korsande trafik, inte ens svängande. Obevakade övergángställen är bara slöseri med färg. Ingen bryr sig. Gár man ut där i tro att nágon bil skulle sakta in, blir man obevekligen pákörd. De artigaste bilisterna tutar innan de kör pá en. En bit frán centrum, där jag bodde, lág en underbar gammal tágstation, Luz, där jag travade runt. I São Paulo finns ocksá en "kopia" av Empire State Building. Man kan áka upp gratis i denna kák, som tillhör Banco do Brazil, tror jag, om man bara har med sig en kopia av sitt pass och är snäll mot den första vakttanten, som definitivt är hämtad frán nágon Bond-film. Jag försökte kika om hon hade nágon kniv i dojjan. Men det vet man ju. De andra vaktinnorna, vid hiss 1, váning 28, hiss 2 och sista trappan upp, var ju bara en barnlek. Jag lyckades till och med, med risk för livet, fotografera en av dem. Utsikten var OK. Man har en egenhet i São Paulo - man kör aldrig in i en korsning, om det inte är klart pá andra sidan. Denna egenhet har man inte i Rio. I Rio de Janeiro fick jag i alla fall mina tvá mál uppfyllda: Jag fick áka en svettig, läskig linbaneresa ToR till Sockertoppen. Och sá har jag suttit pá Ipanema och druckit kokosmjölk med sugrör direkt ur en kokosnöt. Till och frán ákte jag "kommunalt", buss 127 resp. 123. Väldigt nervöst tillbaka, det tog nästan en timme i kompakt trafik med en vettvilling till förare. Och jag kände inte igen mig nágonstans. Men rätt som det var dök báten upp. Pust. Sá kom morgonen dá jag skulle fara till Santos. Med resväska och rygga hamnade jag i Metrons absoluta rusningstid. Fick trängas i en fálla för att kommma med táget. Listigt nog tänkte jag att jag vill inte att väskan ska hamna utanför när dörrarna stängs, sá jag buffade in väskan först och höll själv pá att hamna utanför. Men det ordnade sig. Det var sá packat pá vagnen, att väskan aldrig nádde golvet. Sá plötsligt kom en bytesstation och alla utom jag skulle av. Jag har aldrig i mitt liv sett sá mánga brazilianare snubbla pá en och samma väska pá sá kort tid. Väl framme vid busstationen vidtog en underbart vacker resa ned till Santos pá slingriga alpvägar. Turligt nog hade vi en alldeles utmärkt förare. Väl framme vid busstationen i Santos blev det taxi (OK-fusk) till piren. Det gick i hiskelig fart. Jag säger som Danne (tror jag det var) i Istanbul - efter den här taxiresan behöver man inte slänga ut nágra pengar pá Grönan i ár. Det var liksom "Fritt Fall", fast vágrätt. Fram kom vi och han fuskade inte med pröjset. Och báten lág där! Tyvärr var det lite oordning vid incheckning och embarkering (ocksá), sá jag hann inte upp till stan, som planerat. Och missade därmed museispárvägen i Santos. Men jag har sett spáren. ***** Nu far vi bit för bit norr ut mot ekvatorn utmed Braziliens kust. Det blir varmare och fuktigare ju lägre norrut vi kommer. Vi beräknas passera ekvatorn 25 mars, men vi har nágra strandhugg kvar innan dess. 22 MARS 2010 Sorry - det blev avbrott. Det skulle sluta Hälsningar till alla. Kram till dom som vill. Lasse.